Firiplaka: sydkuststranden under de färgade klipporna

Firiplaka (också skriven Fyriplaka) är den långa sydkuststranden som de flesta besökare föreställer sig när de tänker på en stranddag på Milos. Höga vulkaniska klippor står bakom, bandade och fläckade i de röda, ockra och grå som öns vulkaniska dåtid lämnar, och stranden själv är vitgrå finsand blandad med vita klapperstenar, med grunt turkosgrönt vatten framför. Milos kommun beskriver den som en omfattande strand med imposanta vulkaniska klippor; gå längs stranden förbi klipporna och ni når två tystare fortsättningar. Nära stranden står en stor fristående klippa med en grotta under, en favorit för foton och, i lugnt vatten, att simma genom.

En del av stranden är organiserad på sommaren. Kommunen listar en beachbar och solsängar med parasoller; en referensguide beskriver en kiosk som säljer drycker, kaffe, juicer och snacks. Bortom den organiserade sträckan är sanden öppen och ni kan lägga en handduk var ni vill. Vem som driver koncessionen, när den öppnar och stänger varje år och om duschar eller toaletter finns är inte publicerat, så behandla faciliteter som en förväntan från juni till september snarare än en garanti och ta med vatten i alla fall. Det finns lite naturlig skugga utöver det klipporna kastar sent på dagen.

Infarten från Adamas är asfalterad merparten av sträckan, med sista avsnittet ett grusspår ner mot stranden. Fordon stannar vid en parkeringsyta ovanför sanden, beskriven i recensioner som ganska liten, och en promenad på cirka fem minuter tar er ner till stranden. Öbussen listar Firiplaka bland sommarens destinationer; kontrollera aktuell tidtabell på sajten Milos Buses innan ni litar på den. I juli och augusti fylls parkeringen före lunch, vilket spelar roll oavsett om ni kör själva eller ber en förare vänta: en transfer släpper av er vid parkeringen och hämtar er vid en överenskommen tid, och ingen behöver hålla en plats.

Firiplaka vetter söderut, därför beskrivs den vanligtvis som skyddad från de starka nordvindarna som sveper Kykladerna från sen vår till september. En meltemidag, när Sarakiniko och Pollonia är krabbiga, är sydkusten normalt den bekväma sidan av ön. Skydd är dock inte immunitet. En sydlig vind lägger dyningen rakt på den här stranden, och även under en stark meltemi kan byar spilla över klipporna. Förhållandena varierar; titta på vattnet innan ni binder hela dagen, och kom ihåg att ingen övervakar stranden.

Tsigrado ligger omedelbart österut, i slutet av samma klipprad: en liten vik som nås via träste gar och ett rep genom en spricka i berget, med fordon som stannar på en parkering ovanför. Det är ett separat beslut, inte en promenad, och Tsigradosidan förklarar vem som bör och inte bör försöka. Eftersom de två ligger så nära kan ett sällskap delas: de som klättrar går ner, alla andra stannar på sanden i Firiplaka. Provatas ligger västerut längs kustvägen, ännu sandigare och grundare, med asfalt hela vägen och taverner; se Provatassidan. Paleochori och Agia Kyriaki ligger längre österut.

Firiplaka är ett av sydkuststoppen på den privata strandturen och fungerar lika bra som en enda avlämning: en publicerad taxa från Adamas hamn till parkeringen Firiplaka/Tsigrado finns på sidan för transferpriser, med Pollonia listad och flygplatsen på förfrågan. Säg till teamet er returtid när ni bokar. Ta med mer vatten än ni tror, en hatt och skor ni kan gå en grussluttning i; för den vidare bilden sätter strandjämförelsen Firiplaka mot grannarna.